|
|
På dessa sidor återger vi korta klipp ur bridgelitteraturen — i huvudsak beaktansvärda äldre skrifter men även färska artiklar. |
Av och till råkar bridgefolket under spelets gång ut för brott mot bridgelagen — största delen är solklara fall som enkelt rättas till av tävlingsledaren, medan en mindre del kan resultera t.o.m. i segslitna tvister lag, par och individer emellan. Ett fall av det sistnämnda slaget, med motstridiga berättelser och vittnesmål, blommade upp i Finland för knappt ett år sedan och fallet kunde inte lösas förrän det ältats fram och åter i sekvensen tävlingsledare (TD) -> jury -> FBFs lagkommitté -> förbundsstyrelsen. Den åt- och efterföljande livliga diskussionen på Internet återspeglade behandlingens stora allmänna intresse. Det som föranleder dagens inlägg är att vi nu i eftermälet kan ge Finland likartat omdöme som Sven-Olof "Tjolpe" Flodqvist nyligen gav Sverige i BT 1/2009: "Det är inte bara i Sverige som det bridgejuridiska maskineriet kan förefalla haverera". Med Tjolpes samtycke publicerar vi som exempel hans referat av händelserna kring en giv som förekom i USA under kvalspelet till ansedda Kaplan Blue Ribbon Pairs (Cavendish Trophy). Tjolpe belyser det intressanta problemområdet inom tävlingsbridgen där snabba TD- och jurydomslut ofta tas med vag kännedom om bakgrunden och på basis av motstridiga berättelser framförda av de berörda parterna. --------------- |
Maailmalla on herättänyt huomiota, että eräässä arvostetuimmista kilpailuista,
USA:n "Kaplan Blue Ribbon Pairs (Cavendish Trophy)" on tehty arveluttava, jopa oikeusmurhaksi
arvosteltu jurypäätös.
Ruotsissakin on ollut runsaasti puolesta-vastaan-keskustelua eräistä siellä tehdyistä
juryratkaisuista, ja maan kenties tunnetuin bridgetoimittaja Sven-Olof "Tjolpe" Flodqvist on katsonut
aiheelliseksi kertoa edellä mainitun USA:n tapauksen käsittelyn yksityiskohdista esimerkkinä siitä,
minkälaista juryn toiminta ei saisi olla.
Kenties kysyt minkä vuoksi kirjoitus julkaistaan täällä? Muistettaneen, että Suomessa noin vuosi sitten oli paikoin intohimoiseenkin julkiseen väittelyyn johtanut bridgetapaus. Tjolpen kertomus on sikäli esimerkin arvoinen, että meilläkin saattaisi arvokilpailuissa syntyä tilanteita joissa juryn jäsenten "ammattitaito" asetetaan vakavalle koetukselle ja juryn koostumuksella on oikeusturvan kannalta tärkeä merkitys. Leike julkaistaan Sven-Olof Flodqvistin luvalla. |
Tempovariation ?
Otillåten information ? |
Given nedan förekom i kvalspelet för Kaplan Blue Ribbon Pairs: |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Syd tillkallade TD efter budgivningen och återigen efter spelet. Denne, som först trodde att Öst-Väst förnekade tempovariationen, fastslog att en klar tvekan hade förekommit, baserat på Nord-Syds uttalanden och Västs hand. TD frågade sex spelare vad de hade bjudit med Östs kort över 3NT. Fyra passade och två bjöd vidare. Därför bedömde TD att tempovariationen tydligt indikerade aktion (ett bud) och att pass var ett logiskt alternativ. TD fastställde därmed i enlighet med lagarna 16B1 och 12C1(E) resultatet till 3NT med sju trick, 720 till Öst-Väst, som gick vidare till Appeals Committee (juryn). Inför juryn medgav Väst att 3NT kunde ha tagit 2-4 sekunder längre tid än resten av hans bud, eftersom han hade alternativ att överväga. Han sade att 3 spader och liknande bud vanligen visade styrkekoncentration för sangkontrakt, och då var han inte intresserad av lågfärgskontrakt i partävling. Öst sa att han hade enorm slampotential efter 3 ruter och aldrig tänkte spela 3NT. Han avstod från direkta 4 ruter RKC i hopp om att partnern skulle kunna bjuda det över 3 spader och kartlägga Östs alla nyckelkort. Nar Väst inte tog kommandot, tyckte Öst att någon måste göra det och han var inte intresserad av storslam efter Västs negativa 3NT. Juryn konstaterade att det förekommit en omisstaglig tvekan relativt tempot i den tidigare budgivningen. Man fann även att tvekan tydligt föreslog att pass inte var rätt och pass på 3NT var ett logiskt alternativ till att bjuda vidare. Därmed stödde man TD:s beslut att justera kontraktet till 3NT med sju trick. Juryn menade att Öst kunde ha avsett 3 spader som en fråga efter singelhonnör i spader, så att Västs 3NT kunde ha inneburit något som  K  J x x x
 A x x  A K x x x
så att slam inte var något vidare företag. Man menade även att Östs första två bud inte var optimala, så att det inte fanns några andra skäl för honom att vara öppen för slammöjligheterna än det som partnerns tvekan antydde. Man misstrodde inte Östs resonemang för att bjuda 3 spader, men fann det irrelevant i ljuset av den otillåtna information (OI) som tvekan skapat. Själv tycker jag att detta var ett klart justitiemord, även om jag inte är helt insatt i amerikanska budstrategier. Oavsett väg måste Öst rimligtvis någon gång meddela att hans hand är synnerligen lämpad för höga lågfärgskontrakt. Om 2 hjärter var krav till utgång hade vi väl lite till mans bjudit 3 spader om vi underlåtit att stödja klövern direkt på två klöver. Men givet den aktuella utvecklingen har jag svårt att ifrågasätta Östs avancemang över 3NT. Visst fanns det OI, men jag anser inte att pass på 3NT är ett logiskt alternativ. Östs kort motiverar avancemang oavsett om Väst funderat eller inte! Med spader utspel kan ju 3NT gå bet om man saknar ett lågfärgsess, medan 6 klöver eller 6 ruter står. Juryn var dock inte enig i sitt beslut. Ordförande Ron Gerard reserverade sig och skrev följande fritt översatta inlaga. "Jag anser inte att pass på 3NT var ett logiskt alternativ. Att bjuda 3 spader för att fråga efter singelkung i spader vore dåraktigt eftersom Väst skulle bjuda 3NT även med damsingel, för den händelse att Öst skulle ha K-J-x eller K-10-x. Finns det några par som har så preciserade överenskommelser om bud mitt emot en känd korthet snarare an standardbetydelsen "Jag har maximala värden för mina tidigare bud med kännedom om din korthet."? Varför skulle Väst för övrigt bjuda ut sin fördelning med den av juryn föreslagna handen, då det är rätt att passa pa 3NT? Nej, Östs 3 spader måste vara en förberedelse till en slaminvit, inte någon idiotisk fråga efter kungsingel. Att bestraffa Öst för hans 1 ruter och 2 ruter visar brist på känsla för juryarbete. Det kanske är uppenbart för somliga att öppna med 1NT eller återbjuda 2NT, men att hävda att allt annat är så irrationellt att du förverkat din rätt till en senare intelligent budgivning hör inte hemma vid ett jurymöte. Öst hade skäl för alla sina bud och hade frihet att bjuda 3 spader som en slamtrevare snarare än som det där löjliga "sang-hjälpbudet" som juryn tillvitade honom. Slutligen opponerar jag mig mot den omröstning som etablerade pass som ett logiskt alternativ. TD:s gallup gav fyra pass och två bud. Juryn hördes blint före mötet och två medlemmar sade att de hade passat på 3NT, medan jag hellre hade skurit ut min tunga än att passa. x x x x x
A x x A K Q x x
ger spelbara sju ruter. Problemet med tillfrågning av spelare är att de utförs i all hast, utan något vidare underlag. Den blinda gallupen bland jurymedlemmarna lider av att de får ett par sekunder på sig och sedan kanske tillbringar resten av mötet med att rättfärdiga sina svar, som avgivits utan vederbörlig begrundan av budgivningen. Jag ifrågasätter vem som helst som passar på 3NT utan att ge 3 spader en artificiell betydelse. Och kom inte med snack om bridgeadvokater. Man behöver inte vara en sådan för att inse värdet av Östs hand när Väst ansträngt sig för att måla upp sin i pastellfärger." LNe 20.3. 2009
|
